Jag har nu suttit i kanske en halvtimme om inte mer och läst denna totalt sorgliga historia om en familj där deras barn fick cancer.. Ni måste inte läsa men jag läste hela och i slutet fällde jag till och med några tårar. Hemskt att sån här skit finns! Jag går runt och klagar på mina fotproblem när de finns barn som knappt kan andas.. 

Jag har börjat tänka annorlundare nu. Visst, jag kommer fortfarande att klaga på mina fötter och om hur ont de gör. Men jag ska alltid tänka så här; de finns dem som ha det värre.

 

 

Läs om Sebbe och hans kamp mot cancer här 

 

 

Den är rätt gammal och har funnits rätt länge. Men jag hittade den via facebook av en vän som hade delat.. Okej jag ska inte ljuga, de var typ 20 vänner eller något som hade delat denna artikeln.